HÄR TÄNKTE JAG LÄGGA UPP BILDER PÅ HUS DÄR MINA FÖRFÄDER BOTT.

ALLTID ROLIGT ATT FÅ SE EN BILD ELLER ÄNNU BÄTTRE FÅ TILLFÄLLE ATT ÅKA OCH SE HUSET PÅ PLATS.🙂

Brandtstuggo

Stugan står i Ygsbo Färila och flyttad från Ristgården i Ygsbo.

Huset ärvdes av systrarna Ingrid och Anna lönn efter deras morfar soldat mårten Brandt.De fick också marken av Pehr påhlsson, påhl-Jons.

Anna Lönn var min farfars farmor.

Min farfars farmors morfar Mårten Brandt  f 1791 var en man det gick många historier om, och han hadde en
förmåga att ta lite,ibland övergick det till rena stölder både i
det militära och på hemmaplan.
han blev så småningom korpral vilket var bra för då fick han ju
extra betalt,men de gånger han stulit degraderades han till soldat
igen.En sommar när han som menig soldat var ute på kanalbygge blev
han befodrad igen o skrev hem till hustrun Anna Johanna Colling
och berättade att han blivit korpral igen. hustrun gick runt i
gårdarna o berättade för alla som orkade lyssna att Brandt nu åter
var en " högre militär".På söndagen i kyrkan så fick
korpralshustrun sitta på samma bänk som husbondsfolket.Hon kom
lite sent till kyrkan så bondhustruarna och deras barn måste resa
sig för att anna Johanna Colling skulle ta sig förbi och kunna
sätta sig.Hon trodde dock att alla reste sig för att hon blivit
korpralska igen och sade lite urskuldrande "inte behöver ni stå
upp bara för att jag blivit korpalska igen"Dessa ord i kyrkan blev
ett flitigt använt uttryck som användes under många år av
allmänheten.

En gång när Brandt satt på fästning för stöld gjorde han en liten
rak-knivdosa på fritiden.En annan färilasoldat som satt på
fästningen skulle återvända hem efter sin strafftid. brandt bad
färila bon att ta dosan och lämna till Pehr Pålsson i Ygsbo så att
Brandt kanske kunde få lite mat eller nåt som betalning för gåvan
när han kom hem.På fästningen var det hårda regler och inget fick
göras som skulle skänkas eller säljas-fängelsedirektören fick reda
på Brandts gåva till Pålsson i Ygsbo och Brandt straffades med
ytterligare 2 månader på vatten och bröd.

dosan fick på påhl Jons gårdsmuseum än idag.

Brandt avslutade sin soldatbana som korpral när han blev sjuklig
och fick avsked. han hadde då varit soldat i 28 år och dog i en
ålder av 69 år.

TORPET SORGA I FÄRILA
Namnet på torpet kanske kommer sig av att det i dess närhet var en galgbacke längre tillbaka.

Färila hembygdsförening berättar att sista gången någon avrättades vid galgbacken i Sorga var antagligen 1674. I Färila kyrkas kassabok står det att bödeln som verkställde avrättningen , fick en ersättning på 8 daler för att han halshögg Gammel-Anna ( Finska) och Back-Ella i Föne.

Dom brändes sedan på bål på galgbacken i Sorga efter avrättningen.

Enligt en sägen så har platsen fått sitt namn efter en tragisk händelse på13-1400 talet då sorga var en fäbod med annat namn.En kväll kom korna tillbaka till vallen men inte skojäntan.Det blev skallgång men flickan hittades inte någonstanns och vid ett större uppbåd så gick hennes fästman Gunder från Yg hela vägen till kårböle kapell och lånade kapellklockan som han bar på ryggen upp på berget ovanför vallen.Klockan hängdes på en stång mellan 2 träd för ringning då man trodde att skojäntan blivit trolltagen.Skallgångskedjorna kammade igenom berget 2 gånger utan resultat men den tredje gången under intensiv ringning hittades skojäntan uppe på en sten men hon var död. Genom den intensiva ringningen var man säker på att trollen mist sin makt och med våldsam kraft slungat henne upp ur berget så ryggraden gått av. Hon var alldeles "lemmalös" där hon låg på stenen.Efter denna händelsen ska vallen ha fått amnet Sorga, berget namnet Sorgaberget och sjön Sorgasjön ( skålvallsjön) och ån mellan sjön och älven Sorgebäcken, nuvarande sorgaån.

Vägbeskrivning:

Från Färila ca 22 km. Följ skyltar mot Föne. Åk till avtagsvägen mot Laforsen och kör mot Laforsen. Strax efter vägskälet till Hedsta är det en träskylt på vägens högra sida som visar vart galgbacken låg.

I November 1929 flyttade min pappas mormor och morfar hit med 6 barn samt ett barnbarn.

Pappas morfar skogsarbetaren Nils Erik Nilsson f 1872 dog bara 5 månader efter inflytten och hustrun Teresia f 1882 i Arvidsjaur stannade kvar i torpet med baren,kor och en häst.

De bodde där i ca 15 år och hos dom kunde folk köpa kaffe och bröd om dom hade vägarna förbi och stannade för att vila.

Min farmor Elin hade en dotter Maria f 1926 när min farfar Olle Rådlund började uppvakta henne i Sorga.Olle bodde där några år med sin familj.

Det sägs att det bodde munkar på Kasteln på 12-1300-talet som välsignade och gav husrum åt pilgrimmer på sin vandring mellan Upsala och Nidaros (Trondheim).En sägen säger att munkarna dog av " engelska svetten" 1315 eller digerdöden 1350.epidemierna gick hårt fram i trakterna.På norra sidan om ljusnan vid den sk pilgrimsvägen mellan kasteln och Kårböle ligger en stensättning som kallas" Danska prinsesns grav"Enligt sägen ska här en dansk eller  norsk prins ligga begravd  som dött på sin väg till Nidaros. Graven är förstörd "efter skattletning" som riksantikvariatet beskriver.kolrester av forna eldstäder berättar att många vandrare förr passerat här.

Min farmor och farfar Olle och Elin Rådlund bodde här en tid och min farbror Sven är också född här.