2009 var jag till Bilsåsen eller  tattarstan som det också kallas  och tittade på det lilla som finns kvar. Där bodde bla familjen wiberg -min mormors morfar och mormor Alfred o Johanna Wiberg samt deras barn bla Sofia gift med Snus -Oskar,  min mammas mormor och morfar.

Det är ur boken Bilsåsen skriven av forskargruppen Fritte och Frauge  jag tagit fakta  gällande Bilsåsen

Ett stort tack till en av deltagarna- Berit Nilsson i Oviken som varit mycket hjälpsam ! 

 

 VART LÅG TATTARSTAN?

 

Tattarstan eller Tattarbacken,Sköjarstan eller Bilsåskolonin.Det hade olika namn i folkmunnarna och  i kyrkböckerna stod det under Lockåsen nr 2 i Bilsåsen- Myssjö socken.Numera finns bara resterna kvar att det som en gång fanns.

Det ligger en kilometer efter Pilgrimsleden mot Gräftåvallen och är numera nästan helt igenvuxet av björk,vide och gran. Några raserade byggnader med 100-åriga grå plankor kan man se och en skylt finns som berättar om hur bilsåsborna gjorde för att få upp bilen till tattarstan.

Längst upp i änden av en björk allé bodde den beryktade Bilsås Kalle.

 

 VARFÖR VILLE DOM BO SÅ AVSIDES?

 

I början av 1900 talet var nog inte platsen så avsides som den verkar vara idag.

Området kring storsjön i Jämtland är en jordbruksbygd och det fanns gårdar av varierade storlekar vilket gav arbete åt plåtslagare,förtennare,hästhandlare kvastbindare och kopparslagare. I Bilsåsen gick vägen in mot fjällvärden och här färdades vandrare och buföringsfolk till sina fäbodar.Byn var ett rastställe och möjlighet till bostad fanns. Det fanns café och liten affär.Marken i Tattarstan ägdes av resandefolket och gästfriheten var stor.

 

Bilsås-kalles fru kom från Norge och 3 av deras barn blev gifta med 3 syskon från Norge.

1885 fanns redan en resande familj Alexandersson på egen gård i Myssjöoch detta kan vara anledningen till att familjerna Johansson,Karlsson,Eriksson och Wiberg bosatte sig i Bilsåsen.

1880 sålde Anders Öberg ägare till skattehemmanet Lockåsen no 2 för 500 kronor till kopparslagare C G Johansson från Arnäs Ångermanland.Marken var ca 7,5 hektar.

1893 fick C G Johansson lagfart på Lockåsen no 2.

1897 flyttar han mer officiellt till Lockåsen med sin fru Marta Gustafa Nilsson Landmark från Norge. Paret är i 40-årsåldern och CG blir i trakten känd som Bilsås Kalle.

1901 skriver Bilsås Kalle över Lockåsen no 2 på sin fru och hon passar då på att stycka av 4 mindre tomter.Tre av dessa behåller hon själv för barnen och deras familjer, en tomt Locktorpet nr 1 säljer hon till Bror Alfred Wiberg o dennes hustru Marta Johanna Johansson för 300 kr.

Om man byggde upp alla husen själva är svårt att veta.

Det bestod av 7 boställen i början av 1920-talet.

Bostäderna var Bilsås Kalles hus Lockåsen 2,locktorpet 1,2 och 3 , Nyhem 1 och 2 samt Fridhem 1 .

Jordbruk bedrevs inte eftersom det inte var stort nog möjligen fanns några smådjur och hästar.

Någon sa " Når bönner va dom inte men hästan hade dom"

 

 

 

 

                                              

 

  Bilden föreställer Tattarstan ,tidigt 1900-tal.

Tre boningshus syns med högt murade skorstenar för dragets skull och skydd mot ev gnistnedfall på sp 2 uthus och i backsluttningen syns en stengärdsgård.

Bilden lånad ur boken om Bilsåsen.

 

Kvinnorna hade det svårt med försörjningen då männen gav sig ut på sina affärsresor som kunde vara upp till ett år,ibland längre. Lika vanligt var det att kvinnor och män följde med på resorna.

 

Myssjö fattigvårdstyrelse gav samma hjälp till resandefolket som övriga befolkningen men bedömningen var hårdare.Ex ville inte nämden 1917 bevilja Bror Alfred Wiberg fattigunderstöd om inte fastigheten i Bilsåsen överlåts till komunen.Kommunen tyckte att resandefolket i Bilsåsen tärde för mycket på fattig kassan.

 

 

                                                            

 

Gammelmorfar Snus-Oskar Johansson med där han kanske förvarade sina kopparslagarverktyg.Hustrun Sofia med dottern Matilda .

Med dem även sofias bror Nils Wiberg.

                                                    fotot taget 1922 i Oviken .

 

 

 VAD ANSÅG BEFOLKNINGEN OM DEM DÅ?

 

Folk idag som minns tattarna från tattarstan säger att de inte hade några problem med dem även om det ansågs att resandefolket var ohederliga.Än idag går historier om Bilsåssköjrarna mer eller mindre sanna.

 

En bonde från hallen letade efter en häst.han gick och hamnade så småningom på Häxåsvägen mot Bilsåsen.Han var trött och såg ett sken från ett stugfönster.han gick in och frågade om han fick sova där över natten.han blev väl mottagen och fick mat,kaffe, sova mellan rena vita lakan.På morgonen ville bonden betala för sig men då sa bilsås kalle-Nä, vi ska inte ha nånting

-bonden med plånboka o sedel i näven sa- ingenting? men jag har ju bott kungligt o vill göra rätt för mig.Hans bondestolthet höll på att få sig en törn,då sa bilsås-kalle- Nä, jag vill inget ha då jag bott gratis hos dig flera gånger.

-bott hos oss? Det kan jag inte minnas sa hallenbonden förvånat

-jo,jag har legat i ditt föus månge gånga!

bonden flämtade till men herregud de e ju Billsås kalle,Ja nu vill jag säga dig att nästa gång du kommer till hallen ska du inte ligga i ladugården utan i finsalen

 

Så här kunde det låta när en av skojarna kom till Myssjö för att göra affärer:

Ska vi byta häst?Ja ha e litta mär,som e så vig,så hu kan gå på en silvertrå till månen och vända på knuten.sa han på sitt färgstarka och något skrytsamma sätt.

 

Många gånger visste man inte namnet på dom som bodde i tattarstan. Det användes öknamn på dem.

 

Bilsås Kalle     =       Carl Gustav johansson

Krycken          =        Alfred Wiberg

Snus-Oskar    =       oskar Johansson

Karl-Erik         =      karl Erik Eriksson

Rö-Tattarn      =      Johannes wiberg

 

Några av barnen gick i Bilsåsen skola och konfrimerat sig där. Annars hade de resande mycket dålig skolgång eftersom de flyttade så mycket. Så många hade skriv och läs svårigheter men räkna kunde de eftersom det var till nytta i affärer.

 

                                                                  

                                        Familjen Johanna och Alfred " Krycken" Wiberg  bla.( mormors mormor o morfar)

                                         Bilsåsen runt 1920. Affärs och arbetsresor företogs med häst och vagn alt dragkärra.

                                          Bilden lånad ur boken om Bilsåsen.

 

FÖRSÄLJNINGEN ELLER BORTDRIVNINGEN

 

Sven Abraham Nordell har berättat att tattarna levde under ytterst fattiga förhållanden och drevs till att tigga och stjäla.Trots fattigdomen var de gästfria och särskillt mot barn. Bilsåsens bys befolkning hade inga problem med dem men kommunen ville ha bort dem.Enligt S A Nodrell som blev kommunens bulvan  sökte 1919  Bilsås Kalle eller hövdingen eller kungen som den skicklige hästhandlaren också kallades upp denne i hans bostad och bjöd ut sin jordbruksfastighet. Nordell blev förvånad men spekulant samtidigt som han var rädd att nåt "lurt" låg bakom och krävde gravationsbevis. Bilsås Kalle var bortrest på jobb några veckor men när han återkom till Myssjö hadde Nordell pratat ihop sig med komunens ordförande som skaffat fram 3700 kronor som kalle begärde. SA Nordell menade att det bara var Bilsås kalle som hade gravationsbevis på Lockåsen 2 då de andra byggt på ofri grund.

Samtidigt säljer familjen Axelsson Åänget no 1 i Myre Ovbiken sin fastighet för 3350 kronor till Anders Olsson I backen.

Årten 1920-21 köper kommunen upp de övriga fastigheterna i Bilsåsen.

Locktorpet no 1-ägare familjen Wiberg får 1700 kronor locktorpet no 2 ingår 

Locktårpet no 3 -äger familjen  Karlsson får 1700 kronor,inmurad kokspis o kamin ingår.

Nyhem  no 2- äger familjen Eriksson som får 1700.

Fridhem no 1- kommer Bilsås kalle att vara delägare i tills 1936 då myssjö komun köper även denna.

Säljarna Johanna och alfred Wiberh hade förbehåll i köpebrevet att få bo kvar i sin lägenhet återstoden av livet men valde ändå att flytta då de  enl kommunen tröttnade på att ensamma sitta i den tidigare blomstrande bilsås kolonien.Orten hadde blivit trist och hjälp önskades att komma till en ort med bättre klimat och omgivningar och bad därför  om ett lån från kommunen på 3000 kronor så dom kunde köpa ett hus i Stora tuna Dalarna. Kommunen skickade två ombud dvs kommungubbar till dalarna för att se om uppgifterna stämde gällande fastighetens läge och beskaffenhet. Fastihgheten bestod av 5 mindre lägenheter och ombudet ansåg att priset var skäligt och kommunen gick med på lånet till Wibergs för att slippa dem en gång för alla antagligen.Kommunen beslutade även att ge familjen 100 kronor i månaden under 1 år tills dom "kommit på fötter"

 

Det finns många berättelser om hur "avhysningen" gick till. Några säger att familjen wiberg sattes på tåget  i Östersund men klev av i hackås. En annan berättar att när familjen skulle kliva på tåget gick resväskan upp och alla tillhörigheter rasade ut på perrongen och tåget gick utan resenärer. Ytterligare historia berättar omatt familjen sattes på tåget i Hackås men klev av i Svenstavik.

Antagligen lämnade familjen Myssjö med glädje för att komma tillen ort med " bättre klimat och omgivningar"

makarna wiberg mantalskrev sig i stora tuna 1924.Några av familjerna återvände och bosatte sig Oviksbygden.

 

I jämtlands tidning 1922 kunde man läsa :

" Nog var det sant att vi exporterade i våra kristider både hästar,kor och får,folk var man ej livad att föra till export men myssjöborna hivade sitt tattarfölje bort"

 

kommunen höll 18 oktober 1920 auktion på div bräder,stall,stuga etc.

De hyr ut lägenheterna. En av hyresgästerna var Algot Olsson som berättade att Snus Oskar kom då och då till Bilsåsen när han var ute på jobb och behövde han övernatta fick han en sovplats på golvet. Även Krycken kom på besök. Algots far fick en gång bära honom på ryggen från tattarstan till landsvägen-1 km då wiberg var ofärdig.

 

Någon har sagt:  Hur skulle det varit om inte Krycken och de andra i sköjarstan inte blivit bortkörda? De var ju trots allt företagsamma personer"