Fram på höstkanten gick många till skogs för att plocka bär, både för eget behov och för att förstärka kassan. De två glada damerna är Hilma Wallin och Ester Svensk  Året var nog 1945 och de bodde på Hällarna i Trönö i Hälsingland.

Källa: minnenas journal

En gammal svensk tradition isamband med lysningen före giftemålet.

Namnet anspelar på att folkhumorn uttryckte det som att de förlovade "ramlat ned från predikstolen" i samband med att lysningen lästs upp i kyrkan och nu behövde käpp och krycka.

Man sände därför skämtsamma "kryckebrev" med käpp och krycka målade, broderade eller utförda i miniatyr, ofta i dyrbart material. I bland sändes också verkliga käppar, helst i fantastika former. Ibland kallades också vanliga lysningspresenter.

Redan i bröllopsdikter från 1700-talets början gör bröllopsdikter anspelningar på käpp och krycka i sin text

Här en ståtlig procession.  En kryckeståt som gick av stapeln 1897. På bilden syns alla som kommer för att gratulera det blivande brudparet Augusta och Gustav Herbert. Än i dag finns den här traditionen i vissa byar i Stora Tuna i Dalarna.
Kryckeståt förekom förr i olika lokala varianter. Byns unga samlades före ett bröllop utklädda i gammaldags kläder. Några fick hedersuppdraget att vara präst, landsfiskal och barnmorska. I procession tågade och red man till brudens hem. Först kom två förridare till häst och därefter en häst med en tall med delad topp (krycka) dragen på en vagn. På kryckan satt spelmän och spelade. Det blivande brudparet tog emot uppvaktningen och kryckan överlämnades som en gåva. Präst, landsfiskal och barnmorska höll roliga tal till brudparet och sedan blev det fest och logdans.

Källa minnenas journal och wikipedia

 Det var ett tungt arbete för kvinnorna att tvätta.

Mindre mängder tvättades i kopparkittlar på vedspisen men vanligast var att man tvättade i en tvättstuga där det eldades upp vatten i inmurade kittlar. Sen gnoddes tvätten på ett gnuggbräde innan det klappades och sköljdes flera gånger i sjö eller vattendrag där tvättstugorna låg.

På vintern kunde kvinnorna få slå hål på isarna för att komma åt vatten. Deras händer blev spruckna och nariga.

Till långt in på 1800-talet tillverkade folk sitt eget tvättmedel. oftast asklut som var ett förträffligt medel. Speciellt lin blev fint av askluten sägs det.

Oftast fanns gemensamma tvättstugor på byarna eller inne på bruks samhällena.Ofta fungerade även dessa som bakstugor. 

ASKLUT

Tvättmedlet "Forsbacka asklut"

Ta en hink och fyll den med vatten till 2/3.

Häll på ca två liter aska.( björkaska)

Låt det stå omkring ett dygn. Askan har då sjunkit till botten och kolrester flyter på ytan.

Häll över vätskan i ett annat kärl, det är askluten.

Luten silas för att få bort eventuella kolrester.

Tvättmedlet är nu färdigt att använda. Det går utmärkt att använda i tvättmaskin, för tvätt av bomull och lin. Det brukar vara lagom att dosera 1/2 liter asklut till en normal smutsig tvätt.

Det här hittade jag på en hemsida-minns tyvärr inte vilken.....