Färila från ovan

 Från Färila Hälsingland kommer flera av mina förfäder

EN LÄNK TILL FÄRILAS HISTORIA

EN LÄNK TILL FOTON FRÅN FÄRILA

Från början var Färila fäbodland för Ljusdalsborna.

Det var ödemark men upptäcktes att platsen låg i en korsning för alla handelsvägar.

1308 gjordes ett försök till sockenbildning men digerdöden tog död på det försöket.

1608 gjordes nästa försök efter att antalet hemman komletterats från Ygsbo och Föne.

När isarna lagt sig efter jul blev avstånden helt plösligt närhet och från alla väderstreck kom foror fullastade med varor till Luciafirandet i Färila, antagligen svedja.

Trots ödemarken har folk i omgångar koncentrerats i eller kring Färila genom åren.

Offerkyrkan i Kårböle samlade sommartid pilgrimmer till och från Nidaros.

Inte långt från kapellet låg Kårböle skans som kanske fanns redan på 1100-talet.

Under stora ofredens tid samlades här 600 soldater i kojor ordnade i en primitiv stadsplan.

1712 försökte här hemvända soldater göra myteri sedan de kommenderats vidare till nya krigsplatser-en dramatisk historia från socknen.

1733 startades det upp en koboltgruva i Loos inom Färilas sockengräns- hit strömmade folk från när och fjärran, främst finska nybyggare som ofta var tvingade till dagsverken.

Efter kobolten blev det glasbruk i 8 år och glasblåsarna anställdes från Sandö i Ångermanland.

1838  när ärkebiskop JO Wallner kom på besök blev det bestämt

att Los skulle bilda eget pastorat.

under 1700-talet kom Färila att engagera sig i det industriella förbudet som linmanufakturen innebar eftersom socknens kvinnor levererade 6000 lingarnshärvor årligen till Flors manufaktur utanför Söderhamn.

Från 1800-talets mitt och fram till 1920-talet samlades varje vinter 1000 skogsarbetare med hästar i Skrälldalen kring södra Ängratörn och bedrev massiv avverkning, yrkesmän från hela Skandinavien utbytte erfarenheter och förnödenheter gick dit upp i foror varje dag.

samtidigt med skogsbolagens bistånd importerades dräneringsarbeten i socknen och åkerarealen mer än fördubblades. de ständiga niprasen i Ljusnan tvang bönderna till väldiga pallisadbyggen.

Sen 1940-talet har befolkningen minskat med minst en tredjedel men vem vet snart kanske Färila åter blomstrar upp som så många gånger förr!

källan till texten är boken Färila ett bildarkiv berättar 

Karta över Färila och byarna intill

BEBYGGELSEN I FÄRILA

På en karta från 1600-talet kan man se hur bebyggelsen var och antagligen såg det ganska lika ut före 1600 också.

Storbyn var mittpunkten i bygden och ungefär där Björks slakteri låg en by med 2 parallella vägar och ett myller av mangårdsbyggnader, smedjor, lador, skjul, stall och annat i envåningskaraktär i grått timmer och påminde om en fäbodvall.

1653 var Föne störst och äldst av byarna i Färila och sammanlagt bodde det 7-800 personer i området Yg, Storbyn, Föne, Veckebo,Valla, Lillbyn, Svedja, Stocksbo,Ygsbo, Hovra, Kårböle, Risarven, Lillskog, Tenskog, Losskogen, Ryggskog, Karsvallen, Kårböleskog och Tjärnvall.

Under 1800-talet sker en befolkningsexplosion i hela Sverige  och även här .

1825 är antalet personer uppe i 2500 stycken och 1900 dubbelt så många.

1963 hade Färila flest invånare med 6 211 st.

Föne var ursprungligen bodaland( = halvfäbodar) till Ljusdal och när Föne tvangs bli socken med Färila 1608 var det under högljudda protester.

Norra och Södra veckebo är egentligen en enda by men ända sen dom stora dräneringarnas tid har den delats upp i " Nor o söder om2 Änje " Änje var en stor sank äng där bönderna hämtade dyjord till gödsel.

Kusgårdsmora var en kvinna som brukade följa med bönderna o lassa dyjorden men hon hade lite tålamod så när hon väntade på att vagnarna skulle komma tillbaka och hon inte kunde sitta sysslolös hade hon sin spinnrock uppställd på en liggande logdörr -där hon satt och spann.när veckebo var som störst fanns där 80 gårdar.

Strax före Mickelmäss brukade det i hästhagen i Norrgården i Hovra ligga 60-70 idisslande, vita fjällkor. Dom kom drivande från Härjedalen för att säljas som köttdjur söderöver.Korna gick 3 mil om dagen och hyrdes in i hagar på nätterna. betalningen kom iform av mjölk. Detta pågick fram till första världskriget.

Bebyggelsen från kyrkan längs landsvägen var i radhusform och när biltrafiken kom krävdes bredare vägbana. träd, staket och planteringar försvann och på 30-talet tillkom vårdhem och läkarbostad.

På norra sidan av älven mitt imot långåkrarna fanns förr en bebyggelse som hette futstan.Det var ett slumområde som beboddes av knektar,pigor, drängar. Dom som hade det fattigt och svårt.Stugorna var mycket enkla och endast 2 stycken står kvar idag.I början av 1900-talet bodde här bla Basa-Helena. Hon gick klädd i långa kjolar, hade käpp och tittade under lugg. hon livnärde sig på att skura fäx eller andra sysslor som ingen annan ville göra.Många vinterdagar låg hon på knäna vid nån vak vid älven och tvättade kläder. en annan kvinna- tur-margit brukade göra henne sällskap.

Ibland ekade 3 snabba gevärskott iföljd mot vallåsberget, det betydde att korpralen Jonas wallberg var på väg hem från nåt soldatmöte och ville göra sin hemkomst känd.

Futstans motsvarighet var Snasen där det också bodde knektar men också mycket inflyttat folk.

efter andra världskriget växte Storbyns område till en modern tätort.

Svedjefinnar

Hälsingland verkar ha befolkats från två håll.

Från kustområdet av upplänningar sedan 200-talet och dom västra

delarna från Trondhjem Norge.

Även samerna använde hela norrland ner till Ockelbo som renland.Det uppstod ofta konflikter mellan samerna och ortsbefolkningen i Färila och landstinget beslöt slutligen att lapparna skulle drivas bort och den som höll lapp i sitt hem fick böta. Men även in på 1800 talet fanns det sk sockenlappar i bygden.Dom livnärde sig som tiggare eller som häst och hundflåare.

Lapp-Ante var sockenlapp och han sägs kunna ha botat sjukdommar och avvisade vargen från trakten.På 30-talet unde fortfarande same kvinnor besöka gårdarna i Färila och där sjunga sina visor mot lite välling eller kaffe. Det finns nog Färilabor som vandrar omkring med sameblod i ådrorna.

Tjärnvall är nog den äldsta byn i socknen som koloniserats av Finnar.Det var på 1550-talet.

ett knappt halvsekel senare var det bondeuppror i Finland och klubbekriget gorde att många finnar flydde till Sverige och urmarkerna i Medelpad, Gästrikland, Hälsingland och Dalarna blev finnbygder.

På Färila kolloniserades då : Tenskogen, ryggan,Fettingsberg,Faxen,Karsvallen,Lillskog och Risarven. Efter ett nytt klubbekrig 1620 så bosattes Ängra och Kårböleskog.

Finnarnas svedjebränning utlöste konflikter i såna områden där järnbruken konkurrerade om skogen. Många finnar fördrevs från sina hem.Under 1700-talet avstannade invandringen från Finland och 1944 uppstod en tillfällig invandring under kriget då finnar använde samlingshuset i Lillbyn som karantän.

1660 kom det ett ryskt rövarband till Sverige och Ygsbo i färila.Rövarbandet nedgjordes av ortsbefolkningen men en av ryssarna överlevde och gifte senare in sig i Jon Svens hemoch kallade sig "Ryss-Sven". det sägs att han aldrig anpassade sig. Även dom första bosättarna på annbacken sägs ha ryskt påbrå.

I sambande med storskiftet så drabbades många familjer i Ovanåker så hårt att dom flyttade till Färila.Skogsavverkningarna i bygden gjorde att finnar, norrmän och värmlänningar stannade på orten och bildade familjer med kvinnorna från Färila.

Vad blev då resultatet av alla dessa blodsband?

Överstelöjtnanten Carl petter Ström sa om Färilaborna följande: Folket är gott,beskedligt och arbetsamt samt av stark kroppsbyggnad.De sköter med omtanke sina angelägenheter, är i synnerhet fallet för mekanik, händig till timring och slöjd. Kvinnorna i synnerhet duktiga i ullspinning. Männen mycket skickliga i handel speciellt med häst och boskap.

Källa : Färila ett bildarkiv berättar

FÄRJESTÄLLET MELLAN VALLA OCH STORBYN 

 Färjestället i Färila har alltid haft stor betydelse och i över 300 år har det dokumenterats trafik över Ljusnan i Färila. När Föne och Ygsbo blev tvångsanslutna till Färila socken 1608 var det viktigt att de nya församlingsborna kunde komma till kyrkan och gudstjänsterna. Till att börja med låg det norra färjestället nedanför Kråkmorsdalen och det södra rakt nedanför Kronbacka. Trafiken sköttes privat och efter särskild taxa.Senare gick bönderna i Valla,Föne och Ygsbo ihop och skötte färjningarna. De anställde en särskild färjekarl som fick en stuga med ladugård  och vedbod. Han måste ständigt vara till förfogande. Skulle någon över älven nattetid från södra sidan så ryckte denne i en ståltråd som var spänd över älven och stod i förbindelse med en ringklocka i färjekarlens stuga på motsatta stranden. Då kom färjekarlen med färja eller båt. Överfarten flyttades senare några hundra meter nedströms till ungefär den plats där nuvarande bro står.

 Innan bron byggdes mellan valla och Storbyn användes en färja för att ta sig över älven.

På båda sidor om älven låg färjestugorna.

En av färjekarlarna var Lars Larsson Wallberg som bodde på Valla sida, Färje-Lasse 1847-1932. 

på Södra sidan bodde hans son Anders Larsson-Anth som också var färjekarl.

I huset på Vallasidan sålde Färje-Lasse och hans fru Marget Andersdotter 1843-1922 en del varor såsom socker, mjöl,kaffe och jäst.

Att arbeta som färjekarl var ett farligt arbete som krävde stor erfarenhet och gott omdömme, i synnerhet vår och höst när Ljusnans is var förrädisk.

Färje-Lasse var känd för att vara skicklig, djärv och orädd.Folket i bygden brukade säga:

"Om isen på Ljusnan bär en kråka, så bär den Lasse" 

Den förste färjekarlen man minns namnet på var Anders Bröjer  1772-1867 och den sisteb var Färje-lasses son Anders larsson anth 1877-1939.

I bland skedde olyckor och en av dem var följande: En häst förspänd med trilla sprang från färjan direkt i älven. Lyckligtvis var fotsacken på trillan uppknäppt så att dom som satt i trillan , en gumma och ett litet barn blev räddade men hästen drunknade.

 Midsommar 1926, en Ford färjas

Här är en bild på broarbetarna 1927 från boken " Färila ett bildarkiv berättar"

Stående fr vänster: Albin Skog, Pelle Ferm, Alf Anth, byggbasen kjellman, Hans Olsson,Johan Sandin, Albin Jonsson och lars Uhr.

Stående fr vänster: okänd, Olle Andersson, Erik Jonsson-Dicksson,Jonas Wall, okänd, Edvin Lind och karl Persson.

Hängbron  revs 1955 eftersom den var alldeles för svag och svajig och allt ordnat marscherande över den i samband med hembygdsfesterna förbjöds. Min faster minns när hon åkte buss in till Färila att alla fick kliva av bussen i Valla och gå över bron in till Storbyn. Den balkbro som ersatte hängbron står kvar än idag. 

HYTTEBO

HYTTEBO WIKIPEDIA

 BILDER FRÅN HYTTEBO

I Hyttebo har jag anor sen långt tillbaka.

Min farfars mormors far hette Olof Ersson f 1811 Hyttebo nr 5 " Ol-Sims".

Föräldrarna var Erik Jonsson och Margareta Simsdotter f 1777

Erik Jonsson f 1771 var född i Rosköl kanske i närheten av vallen fagerroskölen?

Olof Ersson flyttar från Hyttebo till Valla Färila och gifter sig med Gertrud stener.
 

I Hyttebo på Ol-Sims hade släkten bott i generationer och framför allt var det döttrar och svärsöner som tog över hemmanet.

Olof Erssons bror Simon f 1803 blir den som tar över " Ol-Sims" och han får 4 döttrar.  Dotter Brita  blir den som tar över Hyttebo 5  och  Simons dotter Margareta och hennes efterkommande kommer att bo  i Hyttebo 6 " Nöribacken".

kan berätta att Brita simsdotter fick endast en dotter 1859-brita margareta " Brita kallad men hon och hennes make bonden Johan Larsson fick hela 15 ungar!!

En del av dom fick namn efter ordningen dom var född eller vad sägs om:

Sim Erik OTTO

Johan Anders NIOR

Märta TJILUNG ( ett ord för 10 antagligen)

ELFVER

Margareta TOLFVIRA

Edla TRETTOLIA

Signe Ingeborg FJORTINA

"OLSIMS BRITA" 1859-1941

BODDE i HYTTEBO NR 5 "OL-SIMS"

FICK 15 BARN!

TJÄRNVALL

VALLEN  GRUNDADES I BÖRJAN AV 1600-TALET AV DOM FINSKA INVANDRARNA

OLOF MICHELSSON OCH LARS STAFFANSSON.

DET FINNS VISST BÅDE EN GAMMAL VALL OCH EN NYARE VALL HÄR.

I DAG ÅTERSTÅR BARA ETT FÅTAL BYGGNADER OCH INGEN FAST BEFOLKNING.

I BILD  SES TJÄRNVALL NR 1 ( SÖRGÅRN) MED LADUGÅRD,

PERSONER PÅ BILD FRÅN VÄNSTER ÄR:

MAGNUS NILSSON MED DOTTER ANNA, ANDERS HÖGBERG, NILS NILSSON (JOHAN NILSSONS SON) ,

NILS NILSSON ( MAGNUS NILSSONS SON), FLICKAN ANTAGLIGEN MÄRTA NILSSON.

Helg stämmning på Tjärnvall omk. 1915.

Fr. v. Jonas Persson, Tjärnvall, Alma Bäckström, Einar Olsson, och Malla Thoren.

LÄNK TILL FÄBODVALLAR I FÄRILA